Beröring.. Jag klarar inte av beröring..

Såfort någon rör mig så spelas alla minnen upp, alla minnen där saker o ting hände utan att jag ville. 

Jag vill inte att folk rör mig. 

Fast jag vill att J rör mig, men inte på intima delar.

Jag skrev till henne, om minnena. Hon säger att jag måste ta hjälp. JAG KAN INTE. 

Jag kan verkligen inte ta hjälp. Det går inte. 

Jag litar inte på bup. Jag vet att det jag säger kommer dom att säga till mamma och pappa, och det vill jag inte. Det får dom inte. 

Ingen fattar. Alla säger "men du vill väl förfan må bra? då spelar det ingen jävla roll om mamma o pappa får veta"

MEN DET SPELAR STOR JÄVLA ROLL. JAG HAR DOLT DETTA FÖR DOM I 7 JÄVLA ÅR. 

Mamma vet att jag skadat mig, mamma vet att jag brukar få ångest. Mamma vet att jag inte mår bra. MEN hon vet inte ens en jävla bråkdel av vad som är helheten. 

INGEN vet. 

INGEN ska få veta.

jag kan inte ta hjälp. jag kan verkligen inte. 

snälla någon bara ta mig bort.

På väg till bussen mötte jag två av min klasskompisar, dom frågade varför jag skulle dra. Jag vägade inte säga att jag hade såna extrema tankar på att skada mig, eller att jag är sjuk, så jag sa att jag ska på möte på bup. Fan.
Bussen var sen, 10 min sen. Bussen är full. Jag sitter mitt emot en kille som glor på mamman som sitter bredvid med ett gråtande spädbarn.
Jag vill bort.
Ta mig bort.
Snälla