Idag vaknade jag 06:45. Jag grät o kunde inte andas, jag skakade o visste inte vart jag var någonstans. Det händer ofta.

Jag sitter hemma hos F, fast allt jag vill är o gå hem till J som bor ett hus bort.
J som jag är förälskad i.
J som har pojkvän.
J som säger att hon har känslor för mig.
J som jag älskar av hela mitt hjärta.
J som jag inte träffat på en evighet.
F är avundsjuk, F blir alltid arg när jag pratar om J, F blir arg när jag busar med J, F blir arg när jag pratar med J.
F vet att jag är kär i J.

Det är skola imorgon. Vi har engelska lektion imorgon. Å N G E S T. Jag vill inte prata engelska, JAG VILL INTE! Min lärare förstår inte, hon lyssnar inte.
Vi har biologi sista lektionen, GRUPPARBETE. JAG KAN INTE GÖRA GRUPPARBETEN O DET HAR JAG UPPREPADE GÅNGER BERÄTTAT.

Jag sitter i fotöljen hemma hos F och har huvudet fullt av tankar om självskada. Hur jag på effektivaste sätt ska kunna skada migsjälv utan att det syns.
Sex, sex har jag använt som självskada förut.
Kan inte börja skära mig igen, får inte.
Det får inte synas, ingen får veta.

Hejsan!

Jag heter Amanda och jag bor i en liten håla full av idioter. Tänker inte vara så ingående på vem jag är då jag inte vill att någon jag känner ska fatta vem jag är haha! 

Anledningen till att jag skapar denna bloggen är för o på något sätt få utlopp för mina känslor utan att behöva prata direkt till en person. Jag vet att jag egentligen borde gå till en psykolog av något slag o prata, men det kommer inte hända! 

Jag litar inte på vuxna, speciellt inte på psykologer, läkare och andra människor som jobbar inom vård av något slag. Varför vet jag inte, men det spelar ingen roll heller.

Jag kan inte säga att jag lider av depression då jag inte fått diagnosen fastställd på papper av någon. Men av vad jag läst på internet om depression så riktar den in sig på mig väldigt mycket, men jag tänker inte självdiagnosisera. 

Jag får ofta höra av andra människor att dom tror jag har ADHD, depression, m.m

Sure det kanske jag har, men jag har det inte på papper så jag fattar inte varför dom om o om igen ska säga att det verkar som om jag har det då min mamma inte känner att vi borde utreda nåt. 

Har jag ADHD så förändrar det ingenting om jag får det på papper, jag kommer ju fortfarande må såhär. Jag kan få en medicin, som kan ge en massa biverkningar, som kan ta bort min hyperaktivitet. men det folk inte förstår e att enda gången jag faktiskt är glad och vill göra något är när jag är hyper. Så tar dom bort min hyperaktivitet så får dom räkna med att jag också mår sämre. 

Ojoj, första inlägget blev lite rörigare än väntat. Skulle egentligen bara säga hej typ haha!